Ibland känner jag mig som det tveksamma mellanrummet mellan två ord som jag inte riktigt vet om jag ska särskriva. För något av det fulaste som finns är särskrivning, men ibland blir jag lite tveksam om vissa ord verkligen går att skriva ihop. Så jag gör ett lite mindre mellanrum än vanligt. Ett mellanrum fritt att tolkas. Ett mellanrum som skulle kunna vara ett mellanrum, eller bara ingenting. Då är jag varken en särskrivare eller en ihopskrivare, bara ett mellanting. Ett mellanrum.
Snart ska jag läsa Vogue som pappa köpte på Arlanda och känna mig glad fastän jag missar en bra dag i Umeå. Man kan inte få allt och prioritet nummer ett är att låta monstret vila.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment