Vademecum

jag är vaken ovanligt tidigt idag. igår spelade sandra sina låtar på sliperiet och hon var söt och väldigt väldigt bra. det känns alltid nostalgiskt att vara på sliperiet, det känns som jag var där mycket förut, i min yngre ungdom. jag överdriver nog. jag var bara där ibland.
i förrgår såg jag och mamma slutet av walk the line och det fick mig att tänka på en rolig morgon i vintras. innan det blivit tvåtusennio och innan jag blivit förvirrad tror jag. klockan var tio över sju på morgonen och jag väntade på bussen. det var andra som väntade på bussen med mig, och vi stod i en tyst trött klump. och det var mörkt och tyst. och om jag minns rätt stjärnor, men det kan vara en efterkonstruktion. då, helt plötsligt från ingenstans, körde en bil förbi, det var en gammal bil som kändes lite amerikansk, och den spelade ring of fire på högsta högsta volymen. om jag gör en film någon gång ska en sådan scen vara med. det var den bästa morgonen.