Imorse avslutade jag mitt medlemskap på fina lifetime fitness. när jag skulle säga "termination request" i receptionen tappade jag alla ord och kunde inte för mitt liv få fram en enda liten mening. det låste sig i hjärnan och jag kunde inte säga något som hade med "end" eller "leave" eller något sådant att göra. jag undrar om det är en psykologisk reaktion på att jag inte riktigt vill inse att det faktiskt inte är så länge tills jag ska åka hem nu. jag måste börja avsluta medlemskap och avveckla mig själv från USA.
det är sorgligt.
alldeles nyss åt jag överbliven orange chicken och sparris till lunch. och ikväll har en av flickorna dramauppvisning. jag blir alltid gråtig och stolt när de har uppvisningar. jag som nästan aldrig gråter. analys: jag har blivit mer känslosam under det här året, av att bli intensivt hatad och älskad.
är man hobbypsykolog så är man.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment