du vet ingenting om mig jag vet ingenting om dig

Vilken måndag.

Klockan halv åtta hämtade Martina upp mig, sömnbristen var total.

Vi har laddat hela våren för vår roadtrip, och igår bar det av. Vi körde i ungefär 2.5h söderut till Lanesboro, the rhubarb capital of Minnesota. Bara det liksom.

Där regnade det, eller vi vet inte riktigt om det regnade från himlen eller om regnet låg i luften och omslöt sig runt oss eftersom lufftfuktigheten var hög. Mitt babyhår blev lockigt, om det bevisar något.

Vi bekantade oss med den minimala staden och gick in i alla affärer som alla var exakt likadana. De sålde antikviteter, mat, souvenirer, kläder. I samma affär. Vi funderade över hur de alla kunde tjäna pengar, men det förblir nog ett mysterium.

Klockan ett klev vi in i Kay's minivan tillsammans med fyra äldre kvinnor och körde ut på små vägar bland majsfält för att hälsa på Amishfolket.

Ah.

Det var så trevligt och lugnt och fint. De hade välsydda kläder på sig, och sålde sina spektakulära korgar, möbler och bakverk.

Man får inte ta kort på människorna, så jag kan inte visa hur pittoreskt allt var. Det kändes som att vi klivit in i en annan värld, i en annan tid, i ett annat land. Konstigt men hemskt skönt på samma gång.

Klockan sju kom vi hem efter den enda och bästa roadtripen i Minnesota.